Morgonen den andra dagen, åska mullrat regnet haver haft en symfoni hela kvällen natten lång. Till slika ljud blir sömnen djup och drömmen fylld av sång. Jag ser hur solen smeker nejden och min blick mitt face also, genom lilla fönster i den lilla stuga som jag bor i nu en första kanske blott en enda gång. Samtidigt jag hör det lättidentifierade ljudet av droppar regn tunga falla spelande på takets plåt, eller är det plast. Öppnar dörren som är delad som en på stall, övre luckan öppnas nu. Och mitt lilla morgonansikte kikar ut. Där ser jag vackert draperi vid verandatakets slut. Tusen droppar faller våta vackert glittrande belysta genomlysta utav solens varma beams. Solregn, något av allt vackra som naturen skapat bara sisådär, utan tanke ens på att vackert vara, ja men utan tanke alls. Blir väl så definierat först när vi får se't och nu såg ja't å nu jag sa't till dig. Då blir allt ännu vackrare för mig.