vildhallon kantar min vindlande stig
det doftar av barr och avslaget vin
på stenen i mossan sker nu en intrig
demonerna slåss med en vacker blondin

hur ska jag finna den vägen
som får hans hjärta att slå
det sägs att vinner gör trägen
en dag han kanske kan förstå

att vildhavre slutar att växa
när näring och sötma tar slut
att jag inte är någon häxa
inte alls någon stor suput

vildhallon tröstar mitt hjärta
när vägen bär hemåt igen
min mun smakar sol och svärta
jag har något stort på känn

jag bidar min tid och tänker
att ödmjuk är alltid bäst
nu regnet i ögon stänker
han får bli min middagsgäst