det är där sången är som vackrast

mörka toner, brusande kalla
i sin obarmhärtiga vildhet

havet möter stormgrå skyar
långt borta vid horisonten

den bleka gryningen speglar min smärta

sandens fukt håller ännu nattens kyla
där stjärnljus vilat nyss bland mjuka dynor

alltid längtar jag till havet
när själen värker bortom alla ord

till tystnaden och djupen