Det var en helt vanlig dag. Men plötsligt kom jag att
tänka på mina vänner, som jag visste hade det lite
besvärligt. Speciellt ekonomiskt. Så jag bestämde
mej för att plocka ihop lite grejor, lägga i en låda
och skicka till dem. Bara som en liten uppmuntran.
Sagt och gjort. Jag ställde en lagom stor låda på
bordet och under några dagar fylldes lådan med
diverse nyttigheter. När den var helt full, skrev jag
ett litet brev och la överst i lådan, klistrade igen den
och tog med mej den till posten och skickade iväg den.
Sedan tänkte jag inte mer på den.
När det hade gått några dagar ringde plötsligt telefonen.
Det var mamman i familjen jag skickat lådan till.
Hon lät helt upprymd på rösten och hon sa:
"Jag måste ju bara ringa och berätta vad som hänt.
Allt som du skickade i lådan var precis vad vi behövde,
men det roligaste var ändå när jag kom hem med lådan.
Min gubbe stod i duschen när jag öppnade locket.
Så skrek han plötsligt: "Var är schampot"!!!
Jag stack just ner handen och plockade upp något.
När jag såg vad det var så pep jag: "Här"... för det jag höll
i handen var en stor schampoflaska."

Ja så kan det gå om man bara följer magkänslan!