... är att den är 
alldeles så där
innerligt 
sinnligt
och
reellt
existentiell ...

Det gör att
när du tror
att du kärleken
som inom dig bor
fullständigt förspillt
och att din tillvaro
därmed för evigt
är dömd till
ett tillstånd av tillt ...

- Då visar kärleken dig
varför den är
och vad det är
som gör den så speciell ...

Ty kärleken i sig
kan inte låta bli
att sprida sig
precis överallt ...

Och om du blott bara
låter den sig 
för dig få uppenbara
och om du den
i din själ och ditt hjärta
helt och fullt släpper in ...

... Då kommer du erfara
att kärleken i sig
inte bara är min
och alla andras
utan jämväl tillhör dig ...

Oavsett om du till den
vågar tacka ja
eller avvisar den med ett nej ...

Kärleken kan inte låta bli
att sprida sin närvaro
och kraft i varje likväl
tänkbart som otänkbart liv ...

Den har en speciell förmåga
att tända en tillräckligt ljus låga
för att den ska kunna lista ut
hur den ska få in en fot
där ingen lyckats komma in förut ...

- Och när den tills slut
lyckas nå ända in dit
där varje tidigare aspirant
som försökt förut
fått nöja sig med att få en nit ...

Då börjar kärleken 
att gro
växa och slå rot ...

... även i den allra mest
envisa och obevekligt
motståndskraftiga idiot ...

Kärleken är den starkaste kraft
som Universum känner ...

Det är därför Universum i sig
föredrar att låta kärleken
få företräde framför allt annat
oavsett om det är 
välsignat eller förbannat ...

Det kanske är därför
som Universum och kärleken
är och förblir 
allra bästa vänner ...

Vilket är det som får mig att tro ...

- Att kärleken inom
oss alla var och en bor ...

Kärleken är till sin natur
helt och rakt igenom vild ...

Den vare sig
kontrolleras
styras eller begränsas
av vare sig dig eller mig
eller någon annan ...

Ju mer vi slösar på kärleken
ju mer den växer till
och sprider sig vart den vill ...

Det är det som gör
att kärleken inte någonsin
skulle kunna bli förspilld ...