Astrid Ingasdottir anlände med färjan till Malmö hamn en dag när tjocka snöflingor sakta föll och smälte på ett mörkgrönt och vintrigt Öresundsvatten. En ung matros med mössan på "svaj" blinkade till henne och fick en barsk bassning av styrman därför.

-Så behandlar vi verkligen inte unga damer deklarerade han. Slokörat sjönk matrosens blick och han nickande tillrättavisad men damens skönhet kunde inte döljas av varken den tjocka röda kappan eller den vita mössan som ramade in ansiktet och fick de bruna ögonen att lysa.

Från den danska huvudstadens livliga början på seklet och till Malmös centrum gick resan för att anta den sökta och överenskomna tjänsten som guvernant, åt de två barn som tillhörde domprost Lagerfeldt och dennes fru.

Lagerfeldtarna var en aristokratisk och högt stående familj med anor från 1400-talet och med rötter i den mellanskånska adeln. Familjen var mäktiga, mycket välbeställda och kunde lägga två stora dagstidningar, ett Europeiskt förlag, ett sannerligen omfattande grevskapsgods och fyra rederier till sin ägo.

Nu var hon alltså framme och väntade att ställas inför sitt nya arbete som kom att innebära "bördor", vilka hon inte någonsin trodde var möjliga, kunnat drömma om, eller tidigare någonsin skådat eller beprövat.

Hon kände nervositeten växa i takt med att trapporna besegrades till det fina husets 6:e våning, vilken var den enda lägenheten på detta högsta av plan och naturligtvis paradvåning. Det stod "Domprost Lagerfeldt med fam" på dörren.

Herr Potas, butlern och dennes unga dottern Elke, som tjänade piga, skulle möta henne och ta emot i dörren. Detta hade hon fått besked om i en korrekt men tyckte hon, en något brysk ton över annonsansvarige Karlbergs telefon, på tidningen.

Hon hade aldrig tidigare mött några av dessa människor men försäkrades planenligt och korrekt att anställningens förfrågan och kontrakt skulle undertecknas och äga rum kl 1100 fredagen den 1/3- anno 1902, precis som tidningen angett.

Hon ringde på dörren. Innan någon kunde höras närma sig på den andra sidan tittade hon ut genom det stora fönstret över hamnen. Snön tilltog och färjan lade precis ut och var nu på väg tillbaka mot hennes Köpenhamn och den frihet hon upplevt där. Ingen återvändo tänkte hon.

Dörren öppnades och innanför stod en ung kvinna med barnsligt utseende. Pigan log ett återhållsamt leende som spände över munnen säkert stramad av stundens allvar. Hälsningen var korrekt med en smula försiktig värme i den nyfikna blicken som bad Guvernant Ingasdottir stiga in och känna sig hjärtligt välkommen.

Att komma in i den magnifika hallen kändes som att vara alldeles i början på att upptäcka ett bibliotek eller ett museum. Trappen sträckte sig kommande fyra våningar svängande mjukt uppåt till ett tak, som egentligen var en kupol av färgat glas.

Herr Potas var klanderfritt klädd med sin fjantiga väst och liknade en pingvin med kulmage, vilken han med sin svagt framåtlutade gångstil verkade närmast stolt över. Han gick ganska sakta över det blanka golvet. Artigheten var tröttsamt konstlad till överdrift och denne man var mycket korrekt till sitt betéende.

En stor dörr öppnades till ett av rummen som innehöll en svulstig gigant till flygel stående på en oerhört ful turkisk matta. Någon skulle med lätthet kunna kräkas på den utan att det märkts, tänkte Inga. Pianot var konstigt nog också brunaktigt med mörkgrå ben, alltså precis lika fult.

Det viktorianska hemmets klädda tapeter och spets verkade krypa över sängkläder, möbler och gardiner med livlösa färger och skapade ett tveklöst vankelmod som gav rummet en minst sagt skugglik karaktär. Inga fick känslan att hon plötsligt hamnat på havets botten utan att någonsin kunna ta sig upp till ytan igen.

Den nya guvernanten leddes vidare av pingvinen genom en lång hall och förbi ett mindre rum. Dörren stod på på glänt och hon fick plötsligt se något som verkligen förbryllade och nästan chockade henne. En ung kvinna stod lutad vid ett räcke mot väggen och grät sakta. Endast ansiktet syntes. Hon såg lidande ut och ledsen men även frånvarande och nästan drömsk.

Inga såg sig om och smög försiktigt fram mot dörren. I glipan från dörrens karm fick hon se att den unga kvinnan var naken och att två äldre damer var närvarande. De satt i en bekväm soffa med tekopparna fyllda och förde ett samtal.

Ytterligare en person närmade sig mycket hastigt inifrån rummet och Guvernanten skyndade så tyst hon förmådde tillbaka ut i hallen.