Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Väggar fläckade.

Minns du den där natten.
Då träsket vilade spegelblankt,
under månen.

Den första,
den enda,
människan av kött och blod.
Lämnade sina lungor,
och jag sydde oss ett par vingar av dom.

Resan till Paris.
Plåttakens ögon,
stadens nattljus.


Resan gick väldigt fort.

Som om vi förflyttat oss i tiden.
Snarare transformerade oss i tiden.

Jag bad inte om att någon skulle följa med oss.

Jag bad inte om att vi skulle följas åt in i döden.

Väggar fläckade av blod, sperma och ren pur skit.



Jag bad honom inte att hänga sig i hundens läderkoppel.



Jag krävde ingenting.

Jag vet bara att vi alla lever och dör i symbios,
med döden.




Prosa av stenen/ Yv Ericsson
Läst 380 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2013-08-26 21:31



Bookmark and Share


  Bibbi VIP
Grattis till placeringen!
2013-09-02

  agneta pichler
stark text

gillas
2013-09-01

  Lars Hedlin VIP
Mycket bra!
2013-08-27

  LenaJohansson VIP
bra! snyggt
2013-08-27

  thyra VIP
Snyggt! Flyter på fint! Tack för läsning!
2013-08-27

  peter markurth
bra flyt
2013-08-26
  > Nästa text
< Föregående

stenen/ Yv Ericsson
stenen/ Yv Ericsson