Tystnaden har inte glömt
din grymhet
även om dina mörka ögon
så tror på vad mina signaler
inte förtäljer, du skulle bara veta
vad jag tänker när ditt fotografi
bländar mina hämndfulla ögon

En dag gick, stilla utan hämnd
och när jag stängde mitt fönster
mot din värld, följde dagarna
snabbare och snabbare, tills en vecka
hade gått, och inte ett enda ont ord
lät jag falla över ditt grymma hjärta

Även dem som kallade dig namn
som jag aldrig skulle säga själv,
jag lät dem inte tala så om dig,
jag lät dem inte krossa dig

En månad gick, och jag förlät
din grymhet, och öppnade mina fönster
till världens famn, redo att möta något nytt
men i samma veva, lägga ett ögonblick
på det mörka inom mig

Ett år har gått, och hämnden har aldrig ägt rum
men om du tror att jag är fredens furste
kärlekens ömsinta varelse, tror du helt fel

För...

om man ska leva i fred, så måste man förbereda sig för krig...