Jag träffade min far
för att aldrig mer återse honom
låter dramatiskt, men sanningen är
att han valde att glömma mig
och tystnaden mellan oss beseglade
våran relation

Det var svårt att bara glömma
för hatet som fanns där ville inte bara dö ut
i flera år dunkade jag huvudet mot väggen
tittade mig själv i spegeln och frågade
vad det var för fel på mig, att min far
inte ville träffa mig

När hatet började att sina
började jag tänka, tänka längre än förr
och förståelsen för mannen jag skapades av
blev till en nickande gest

Jag bröt tystnaden efter 14 långa år
bara för att förlåta honom
med vetskapen att vi aldrig någonsin
kommer att träffas igen

Min far var aldrig en dålig människa,
det var mitt hat som gjorde honom
sämre än han egentligen var..