Jag minns mig som student
Den lyckligaste dagen i mitt liv
När jag fick sjunga, supa och vakna till en vardag
Utan måsten, utan plikt och utan idioter som man ville bli kvitt

Skolan var slut
Människor splittrades
Vägar och drömmar korsades
Ett nytt liv tog fart
Ett liv fyllt med kaos, kriser och mardrömmar
Inte alls den värld jag trodde fanns
Ut i arbetslöshet där man inte hade en chans

Åren gick
Arbeten kom och varslades bort
Håret blev gråare
Och drömmen drog sig längre och längre bort
Tills endast ljuset av färgen syntes
Och hoppet hade seglat för länge sedan

Jag står vid en brun dörr
En dörr som jag svor
Att jag aldrig mer skulle öppna
Men det är min chans, min sista chans
Att nå den där drömmen

Och vägen dit… heter skola