Alla förtjusande romantiska
sommarblommor har förvissnat.
Tillfälliga avsked, flyktig skönhet.
Hösten med sina gulskiftande blad
och förtätande skymning faller på.
Även höstens gyllene blad
fäller ut sina dolda vingar,
faller till marken,
skönheten försvinner ur sikte,
blir osynlig, trots att den existerar!
Det förra blomsläktledet är dött.
Jag drabbades av vemod,
jag fäller några tårar som ett minne.
Ett viskande ljud i min själ.
Snyfta ej min kära, ett nytt släktled
skall födas. Även blommen vill vila!

Livet försvinner inte tack vare
stärkelsekorn,
hemliga livskoders och energis
förvaring för nästa pånyttfödelse.

Jag fick lust att dra mig till minnes
mina ömtåliga romantiska blommor
i förgångna vårens och sommarens fantasier!
Våren var ännu jungfrulig då det fanns
några små snöfläckar här och där,
blåsipporna blottade tidigt
sina huvud underifrån snön.
Vårromansers första sammetsblå takter
spelades blygt i bländande solljus!

Pingsten var klar. Många hade bråttom!
För flera brudar och brudgummar svämmade
brösten över av evig kärleks lov!
Det räknades inte mera blad av prästkrage,
älskar, älskar ej, älskar!
Första steg på tumanhand togs
redan på en gemensam livslång stig,
då konvaljer doftade på brudkransen.

Blyga violer, frodiga pioner hälsade leende
sommarens brudpar på hemgårdens fest,
medan linneor täckte
skogens mossbetäckta stenar, små kullar,
deras pyttesmå bjällror basunerade ut
lycka, lycka och lycka!

I slutet av juni då pimpinellrosors bedövande doft
fyller luften, firade hela folket midsommaren,
en av de mest romantiska tidpunkter i årets kretslopp ,
spännande midsommarens trollnatt.
Nyfikna jungfrur plockade igen en gång
sina trollblommor,
gömde dem under dynan att få drömma om prinsen,
som skall hämta jungfrun och ta henne med sig!

De drömmer att
en vit hingst tar dem snabbt till prinsens slott
längs vägar där ljuvliga syreners och jasminers tjusning
berusar det från verkligheten flyende paret
och deras kärleksrus.
Färden fortsätter i vattenbrynet,
prinsen trollar fram ett halsband av vita näckrosor
som pryder jungfruns vackra svanhals!
Sista galopp över en fält av eldröda vallmor. Och framme!

Nutidens imaginära sagoskimrande alster?
I forntid var det visst och sant!
En säker sak lever,
romantiska blommor är ett viktigt livets salt.
Mycket skönt skulle fattas utan vår härliga blom!
Tranor i stora skaror trumpetade över mig
då jag slutade att dikta.
Hösten hägrar ohjälpligt!

© Heikki Hellman 2013-09-02