Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vita vattenliljor


flodbåtar av glas
lastade med vita vattenliljor
söker vägen genom eldkanaler

svarta gråterskor
med undangömda ögon
bär anleten i moll

Pinjeträden sveper
framtida vindar över främmande hav
väcker liv i kvarglömda acacior

kvinnorna bränner sina sorgeslöjor
tömmer sten ur marmorkrus
fyller med talldoftande honung.



© Marianne Kjellkvist






Fri vers av _Mian_
Läst 483 gånger
Utvald text
Publicerad 2003-10-29 00:14



Bookmark and Share

  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Vilken otrolig dikt! Formuleringarna är helt underbara, särskilt de första två verserna. Det enda som stör mig är allra sista raden - den blir litet antiklimax, där ett slut helst ska vara klimax. D.v.s. sista raden känns vardaglig och lam där de andra raderna var underbara och nyskapanade.
2005-10-31

  leopardia
bara att bära "bär anleten i moll", en sådan formulering och det känns som om luften lättar, börjar skimra. det är vackert.
2005-10-30
  > Nästa text
< Föregående

_Mian_
_Mian_