På stranden är det tyst en dag som denna
fast värmen stannat länge detta år
från andra sidan råmar kor som går
jag pekar på dem med min vita penna

ett antal ekor väntar nästa vår
i luften kan man inte hösten känna
för solen än mot nakna huden bränna
en ljummen vind sår björkfrön i mitt hår

Min saknads tanke går till far och mor
som säkert ror på sjö i annat land
där ljuset ständigt råder året om

jag känner tydligt våra starka band
som ropar över sjön ett högt kom kom
sen fattar jag att det är flocken kor