Vem ska börja? Du eller jag? Börja du tycker jag, du har bara stått och titta på så länge. Så sprang de iväg in mot skogen för att finna ny platser de inte hade sett förut.

Det hade börjat för längesedan. Jag kan inte minnas. Du tappade fotfästet och gick vidare på egen hand, trots alla som egentligen ville vara dina vänner. Charlie och Micke till exempel, de skojade bara, de ville ingenting illa, så då slutade du istället tro även på andra som ville komma dig nära.

Så det var alltså då en ond cirkel startade. Eller var det redan innan. Det spelar inte så stor roll. Det viktiga är dagen då du träffade Rolf. Jag vet inte riktigt vem han är ännu. Men du lyssnade, tog in och var tålmodig. Han sa till exempel: Du är inte ödmjuk, du är dömjuk och det är en enorm skillnad.

Det spelar ingen roll, det är glömt och förlåtet hur som. Men en sak vet du. Han tog dig ut i skogen och lärde dig hitta dig själv. Hur god kan man vara? Dina föräldrar lärde dig ingenting. Inte ens växters namn på latin. Men det är över nu.

Uttryck för flora och fauna, sa Rolf, är bara ett skydd mot vad de egentligen är, hemligheten bakom kan inte fokuseras riktigt, så när hundar exempelvis vill bli kompisar, så tittar de dig inte i ögonen, utan känner av din närvaro. Så då var det ju gott att sätta sig vid sidan om och titta på? frågade du. Ja kanske, men vad tycker du?

På senare år vet du inte vad av detta som är verkligt. Och ändå minns du tydligt när du stod där vid skogskanten och sprang in. Du visste inte om någon följde efter, bara att du var trygg.