När ingen svarar
på mina mail någonsin

inser jag hur sjuk
hela världen tror att jag är


När alla svarar
på mina mail omedelbart

fattar jag ej hur tusicken man ska hinna
besvara utan att bli sjuk


När jag äntligen svarar
på ett två månader gammalt sms

känns det tomt hela året
att ingen nappade på nytt


När plötsligt tjugofyra år har gått
och jag hittar rätt frimärke till tankarna jag känt

märker du hur jag sitter inspärrad
på andra sidan verkligheten


När det kommer åttiofem fina tack
förutan något fortsatt motiverande uppslag

tycks det mig så intetsägande
att jag låter bli att tacka


När ingen ens ger en applåd
blir jag så mörkrädd så jag överöser träden med glänsande blad

och den som då vågar blunda
gör mig nöjd att jag får skina lite lugnare inför


När så månen gassar i min solstol
här på världens ensligaste förstubro

förundrar mig hur gott om vackra stjärnor som ni
trots all ynka tid låter blinka