från insidan käken
till utanför


vill inte tanden bort
måste nu tanden bort
vill faktiskt tanden bort



någon bänder och tänjer


något knakar och krasar

som har en grävling fått bett
mitt i materialet

men känns

ingenting



skönt bedövad
som aldrig behöver
under vanliga simpla hål-

lagningar, ilar inte ens
här nu


medan själv känner jag mig
som stormens öga

fjärran från septembers
nyss så deprimerande
morgonmörker

observerar bara lugnt

hur de konstaterar:


sitter roten
likt en paraplykrok

slingrad kring
de intilliggande tandrötterna


och köttet
låter sitt blod bli uppsuget
av ormen
i plast
omgiven av gift
som aldrig blir giftigt
i dessa doser

får rinna fritt tills kampen är över


i goda händer

vågar jag mig på tankegångar som att tänk ifall
de tvingas avbryta
processen mitt i


och jag får gå
med en halvvägs utdragen, halvvägs outdragen
historia

stanna här på bron


ifall det dessutom skulle bli krig
just nu
och ingen längre kunde
arbeta vidare
med dylika lyxproblem





men så
i en sista förkrossande bändning

har tanden befriats
redan efter första halvlek


spottar blod på blod
i pausen och biter
på kompress på kompress


medan andra halvlek
blir något hårdare

då bedövningen börjar släppa

när käken inser
hur den har ett litet hål




och jag har bara
en visdom kvar
som inte ens har hittat ut