Asplöven vinkar
såsom pyttesmå barn
från sin trygghet

Är det till välkomnande?
eller farväl?

Alarna anar
Alla mina böcker bockar
Tar ingen min fråga på allvar?

Även då jag hör stenarna sucka
fäster inga ord på mitt papper

Minns mig!
Ingen minns mig!

Bara gräset som nickar
och vildrosen som darrar

Det är tur att jag har
förmågan att drunkna
bara försvinna
i - glömskan

Det är sorgligt men sant
jag vill inte komma hem

Till famlande försök som föder
till när och fjärran i nöder

till sist
vi faller
igen