Jag vill vaggas till sömns i mörkrets famn
låta vinden sjungandes väsa mitt namn
känna vinterkylans bistra andetag mot min hud
när jag så får fram ett sista ljud
ett hjärtskärande skrik under granens snötunga gren
släpper ut mig när jag sticker nålen i min ven

så somnar jag tyst och bäddas ner i täcken av is
värmen luckrar upp rädslan och ångestens dis
bortom det kalla och hårda finner jag mod
att acceptera det som ingen förstod
filtrerar bort er ur min tankesfär
och låter mig föralltid få stanna här...