Gammal
Står kvar ett tag till
Fyller ett viktigt tomrum

Två tusen år drygt
Äldre än Jesus
Större än mina begränsningar
Jag famnar inte dess vidd

Alla tokiga idéer försvinner med tiden
Du står kvar, medan jag faller som en fura,
mellan rader av stela ideal,
strama stammar och tomma ansikten.

Röd bark
Barrbestruken mark
Regnet gör dig stark
Jorden doftar mull och liv
Rötter mot djupet där under är
Skalet, tjockt, tål alla slag,
bränder, krig, sorger och besvär

Ingen hör när träden faller,
så långt borta, i urskogens labyrint
Marken skakar när träden faller,
ingen känner marken skaka
Det finns inte tid för kompromisser
När träden faller är tiden knapp

Jag tittar upp, ser himlen mellan grenverket
Du är så stor
Faller du, så faller vi alla…