vi tappar våra färger precis som hösten
när den står naken inför vintern

skillnaden är värmen vi alstar
oberoende av årstid lever vi vidare
utan varandra
kanske vi fryser men aldrig ihjäl
som sommarblommor

längtan kan värma
och saknad kan kyla

att inte få
tär

det finns inget
det fanns inget

att sörja det som aldrig fanns
och aldrig kommer finnas
men ändå inte kunna släppa tanken
kan vara det öde som vissa tror på

att allt skapas av en själv och är upp till en själv
tror andra

vore det så
hade Adam och Eva dött
utan intresse för varandra
och dessa ord aldrig blivit skrivna