Det kunde hända att jag glömde allt väsentligt,
inte mötte dagen förrän natten kom
eller såg förändringen bortom närsyntheten.

Det kunde hända att jag förlorade mig i dig när
du låg naken på sängen och såg inte att ansiktet
var ditt.

Allt kunde hända innan åren hann ifatt.

Det kunde ske att jag ännu inte förstod oro och ångest,
att jag inte såg förståndet i det tråkiga.
Medan väsentlighetens snälltåg rusade förbi.

Det kunde hända att jag inte kom ihåg min gårdag i
all tumult att leva i nuet. Eller se en framtid bortom för att
förstå konsekvensen.

Det spelade aldrig någon roll,
det saknade betydelse att inte
få uträtta något annat än passion.

När de grå tinningarna speglar sig i mörkret
och morgonljusets oskuld lyser genom din negligé
är mitt jag fullständigt tappad
och då har åldern ingen betydelse.

För pojkvaskern finns där och finner sin lättja genom stundens ensamma fulländning.

Det kunde hända att jag glömde allt väsentligt,

idag glömmer jag aldrig något,

någonsin.