Trycktes in i hörnet av smekande händer,
slogs fast av kyssande läppar som stelnade
över magens nakenhet.

Skapade konturer av kroppsskuggan som reste
sig ur gammal aska från lust till åtrå.

Luktade på din nacke hela vägen in i duschen som
strilade hett vatten över redan fuktig hud.

Inga krig kunde längre betyda,
ingen långsiktighet existerade.
Morgondagen låg tusen år ifrån.

Din kroppstyngd låg över mig och etsade fast mina handleder
i kaklets våta och ångande glätta.

Ljusets prisma delade världar av extas
och formade tanken att lyfta våra gemensamma själar ovan alltet.

Det var liksom meningen,
det stod redan skrivet.

Att det aldrig skulle ske igen.

Att det inte behövdes.