Som en smekning för ljuset sig till
små trånga utrymmen och önskar
att tvåsamheten förevigas.

Jag vet redan att morgonen är det öde vi har framför
men det spelar längre ingen roll.

Suttit för länge med mina ensamma ord som ekar svärta
från den ynnest som göms mellan väggarna.

Just nu är stunden lätt att älska som känslan att
ta på din nakna hud.
Det är likt små vågor som fyller enkelheten
med guld och gyllene ögonblick.

Låter tiden stanna så jag kan ägna min evighet
att bara titta på dig och njuta av att jag är närvarande.

Vi kommer aldrig att låta världen konkurrera med sekunden
som fick ensamheten att gömmas bakom iskalla barriärer.

I morgon kan jag dö fulländat.