den förbannade handen fanns ju i din
sprungen ur den vackraste saga
tagen på bar gärning av hjärtat min
så stungen att det knappt går att laga

bruten är skönheten i ett bedraget sinne
som söker svaren innan frågorna ställs
och kvar lider själen av det minne
när känslorna av tystnad sväljs

när ödet hånler bakom varje hörn
minner om ditt vackra underbara jag
åker självaste hoppet på grymmaste törn
gör kommande gryning likgiltigt svag

inget är som skulden som aldrig försvinner
och ett hjärta som sakta förbränns
där mörkret är det enda som vinner
över handlingens konsekvens