Du sågs som luft,
helt enkelt osynlig,
du fick inte finnas
inte existera där världen
valde sina representanter.

Dina ord devalverades,
dina rörelser obemärkta
ditt andetag kontrollerades
och din blick i ständig censur

Du fick inte tycka.
inte tro eller utrycka,
bara se till att du aldrig
var i vägen, aldrig ögonkontakt.

Du fick inte finnas, existera där
verkligheten målades av någon annan.

Ständig tragedi som grundlades som
normaltillstånd mellan smog och avföring.

Ständig jakt, i väg, ifrån och bort som alltid
slutade på samma gatsten som du startade.

Bra dagar när misshandeln höll sig borta
medan solen kunde bränna bort gårdagens slag.

Det finns inget liv,
bara överlevnad.

Allt annat är en förbjuden illussion.