Optimisten med flytväst inom mig kryper fram och visar sig då och då ...
Du var en gång idealet i mitt liv ...
... den dig
som var ämnad för mig
utan några som helst
konkurrerande alternativ ...
När du lämnade livet
och jag var ensam kvar
här där jag ännu är
utan dig ...
... tog det rätt lång tid
för mig
att finna ut
hur någon annan ens
skulle kunna komma
i närheten av
att kunna ge mig
det du mig gav ...
Nu har jag
gått igenom
denna process
några gånger i mitt liv
och det jag lärt mig på vägen
är att även om
det på intet sätt
kan liknas vid en rutin ...
Så är kärleken
någonting
utav en outplånlig success
som i universum
far fritt omkring
som den enda
existerande medicin
som finns
för att råda bot på sorg
över det man förlorat
men ännu minns ...
Kärleken
den äkta
rara, vackra rena
Kärleken
som två själar
i en kropp förenar ...
Den är speciell
på alla sätt och vis!
Ty även om den ej
någonsin går i repris ...
... så finner den nya vägar
att nya själar i en kropp förena
även när vi tror att
den senaste förlusten
var den sista
och att tiden inte räcker till
för att vi ska möta kärleken igen ...
Men min älskade vän,
Kärleken är av sådan karaktär
att vi för den aldrig för sena
någonsin kan bli eller är ...
Livet skänker oss möjligheten
åter och åter igen
att oavsett hur mycket vi förlorat
ännu en gång få möta
den äkta vackra rena kärleken ...