... blott ännu en
liten liten stund ...

Vet att jag
borde sova
åtminstone 
en liten blund ...

Men natten
skänker mig ro
då den låter mig
få behålla 
min tro ...

Min tro på
att det finns
någon som
till skillnad mot då
ännu går att
förlita sig på ...

När drömmarna
tar över 
och jag ej är
tillräckligt övertrött ...

Sover jag allt annat
än så där sött
som sömnen
är oss ämnad till ...

Då tränger sig
alla minnen 
från det
som ej längre är
på från alla de då
jag förträngt
och djupt inom mig
i det undermedvetna
fullständigt innestängt ...

Men när du
är tillsammans med mig
finns det blott bara
i mina drömmar
plats för dig ...

... och då är sömnen
äntligen en vän
även till mig ...

Du fattas mig!