evighetstid är den snitslad
som serpentin är den rak
min väg,
min stig,
min färdriktning hem,

funnit vägen ut,
men aldrig in igen
när du tog min hand och sa
att livet väntar därute,
livet vill leva,
livet vill ge dig betalt för allt ditt slit,

när jag hittade världens mitt
anlände kylan,
vintern och den isande snökristallens
vassa kanter,

du stängde porten
och lät mig finnas i en värld
som jag inte känner,
som inte känner mig,

nu vill jag hem,
över land och hav,
genom berg och tundra,
hitta vägen som leder
och livet som leker,
hitta mig själv igen
genom mig själv
och ingen annan.