Ibland väntar jag

på fullmånen

Liksom längtar

Ser fram emot

och uppåt

Tänk

att jag glömmer

att hon finns där hela tiden

samma runda hela

måne

alltid

Natt som dag

i ur och skur

bakom molnen gråa

långt upp i skyn

i rymden djupa

Hon faller inte ner

snurrar ej ens

samma sida

mot mig vänd

Fast jag har alltid tänkt

på henne

som en han

Men månen

är ju en planet

en den ett det

Ja, jag vet

Men ibland väntar jag på

Månen

Den fulla hela

Det är nåt visst med hen

Fullmånen

Hon bär ju kraft att påverka

hav och land och oss som här lever

så verkar det åtminstone för mig

som både kräfta och varg är

samt även människa

Inte undra på att så då sker..?