... att riktigt säkert veta
huruvida det man känner
är alldeles fel
eller om det kanske 
likväl är rätt ...

Jag borde känna
mig trygg i vetskap om
att det idag tagits ett beslut
som berör någon 
jag älskar allra mest
och som jag 
tycker innerligt mycket om
och bryr mig än mer om ...

Men samtidigt
innebär det som händer nu
att distansen ökar än mer ...

Det är inte alldeles tydligt
men det som händer under ytan
är någonting jag vet sker
men som jag omöjligen förmår se ...

Försöker se det som
om den kommande tiden
efter att dagens beslut
äntligen tar slut,
även om det kan ta
ännu ett antal år,
kommer ge mig chansen
att ta igen en del
av allt det jag intill dess
ej möjlighet till får ...

Vill inte ta upp kampen
just för att det kan 
förstöra så mycket mer ...

Men hoppas min älskade vän
vet hur mycket jag honom älskar
och att jag honom inte någonsin
kommer att överge ...

Men det gör ont
inom hela mig
att inte få ha honom
här nära intill mig ...

Hoppas blott bara 
att han hör mig
när jag i tysthet
innan jag somnar
tänker högt ...

- Min älskade son
Pappa älskar dig!