-

jag står på en öde strand

öde?

jag står ju där

filmjölksvit är himlen

är havet

skarpa lyser snäckskalen i sanden

längre ut en lastbår

dess last tänker jag inte på

jag tänker att båten är svart

med röda ränder

att den nog är på väg österut

mot Balticum, kanske Ryssland

Kaliningrad

jag – kvar på stranden, den ödsligt

öde

inte öde!

ovanför kretsar måsar, trutar

vita mot det vita

plötsliga nedslag bland vågor

ingen av oss minns deras ursprung

eller vill inte minnas

och sorgen de känner är inte min

jo min är deras sorg

min egen sorg smälter samman

med deras

förenas

jag tänker att jag vill bli ett ihåligt träd

utan rötter

ett vindskydd för

den som passerar förbi

en plats att vila ut för nordanvinden