Jag kände aldrig doften
av varm modersmjölk
kanske är det därför
jag söker mjukheten vid varje kvinnas bröst.

Jag sprang barfota
på skrotupplagen
luft mättad av galvaniserad rök
män son andades död i dimman

Doft av smält järn
när masugnens drakkäftar
fräste i mörka höstdagar
våra ansikten brann av lycka
tills Anders pappa fick en brinnande
orm av stål genom magen
doften skänkte ingen glädje

Doft av höst och förruttnelse
sommar av tång, sand och hav
vinter av den kallt stickande, fräscha första snön
vårens återkommande flyktigt inetsade dofter
av liljekonvalj och gräs.

Senare doft av cannabis och rökelse
av dammigt lager
av fuktiga kön på madrasser där livet fastnat
i hud och svett
i besvikelse och sorg
av ängar där modet planterats
och skördats allt för sent

Doften av tiden
bunden eller fri
av då och nu
och sedan.

Doften av annalkande storm
av förödelse och efterlängtad katastrof

Doften av dikter som skrivits förut
av de som aldrig blev till.

Doften av dig, mig och alla de andra
som skänkt mig dofter av tid.