På andra sidan sjön hon går
där ingen henne ser.
Ängsligt ser hon sej omkring
med huvudet böjt ner.
Hör hon minsta lilla ljud
förskräckt hon rycker till.
Springer bakom närmsta träd,
för gömma sej hon vill.

På andra sidan sjön där får
hon oftast va ifred.
Hon slipper hårda ord av mobbarna
som står på led.
Varför det har blivit så det kan
hon ej förstå.
Hon vill ju bara vänner få
det borde kunna gå.

På andra sidan sjön, förvisad,
krymper hon alltmer.
Det måste får ett slut, hon ingen
annan utväg ser.
Hon överlämnar sej åt vattnet,
sjunker ner så tyst.
Skogen tittar sorgset på men
säger ej ett knyst.

På andra sidan sjön det går
en annan liten en
på skakiga små ben och gråter
uti månens sken.
Det måste alltid finnas nån som
går att hacka på.
Någon som för alla andra
smyger tyst på tå.

På andra sidan sjön! Jag önskar
ingen vore där.
Om alla hjälptes åt, så skulle
alla vara här.
För alla är unika och de har
ett värde stort.
Tillsammans kan vi ändra på det,
nåt vi redan bor´t!