du är så jävla vacker,
ord som studsar till tidens slut,

så fantastisk i sin frånvaro av mina kyssar
min vilja
och min stund som onanerar sig i väg till en värld
som aldrig blir min,

får inte finnas där, då ljusåren emellan slukar
allt förbannat vakum
och jag kippar efter mitt eget upphörande,

du är så jävla vacker
i din kuvös av verkligheter
ur förvanskade världar

så många gånger jag sträckt ut min nariga hand,
tittat med ängslans ögon och fruktat samma utgång
som iskylans kalla och överjävliga ryggmärgskårar,
ändå stannat med overkligheten som min bästa vän,

se mig för den jag inte är
och öppna famnen för en bruten rygg,

slå sönder min sanning och visa
fantasins elaka hån mot min yttersta rädsla
och finn mig större än alla samlade slut,

i morgon är jag åter,
bakom den sten som trycker,
bakom det liv som åter skriker
det enda eko av ljud som slår
tillbaka mot mitt sargade anlete

du är så jävla vacker
och dina ben är runt min kropp,

varje förbannade natt,