... så som den dig
som är ämnad för mig
i varje stavelse, tonfall
och så även med
din blotta närvaro gör ...

Då händer det där
inom varje
litet skrymsle och vrå
djupt inne i mig
som förändrar
allt det som är ...

... nu och här ...

Det blir något av
en explosion
ur vilken känslor
förträngda sedan förut
formligen forsar ut
gror, växer och slår rot ...

- Innan jag ens 
hunnit inse vad som hänt
känner jag att jag inte är på väg
utan redan har hunnit bli
en fullkomligt hopplöst förälskad idiot ...

... dock fortfarande en rätt smart sådan ...

Önskar blott bara
att du redan
nu och här kunde vara ...

Du min tillkommande
söta, rara, vackra 
alldeles besvärligt hopplöst underbara ...

Att du fattas mig,
behöver jag väl
knappeligen ens nämna för dig? ...