Jag tvingar mig genom varje omöjlig liten stund, ligger platt och orkar knappt . Men jag har lärt mig att lägga resterna av mig- vid sidan av när tröttheten gräver hål och tömmer mig sårig tillräckligt långt för att nätt och jämt balansera linjen till den svartaste skuggan av ett skitliv. Allt vad gnistan var, har den svalt - Skuggan.