Jag såg något som liknade en hägring idag
fullt synlig men ändå så diffus och vag
Den fanns där rakt framför mig så klar
Sedan försvann den och jag vet inte vartåt den bar
Den liknade mest en svart ros
Född som den var ur smärta och blues
Men vacker och intagande som inget annat
Jag önskar att den hos mig hade stannat

Kanske var det min egen blomma jag sett
För jag kände mig så påverkad bortom sans och vett
Djupaste djup och högsta höjd
Möttes i denna ros så klen och böjd
Men en sådan lyster och en sådan intensitet
Har jag sällan förr upplevt så vitt jag vet
Bo R Axelsson