Jag är ledsen för din skull.
Vi lejdes av verkligheten,
för alla vilset hemlösas
irrfärder till sanning.

Men nu gråter dina gröna ögon av svek.
Jag vet, du visste bättre!
Vi har alla sett våra egna felsteg,
utan makten att bestämma över avgrunden.

Och nu låter vi duvorna välja vår flykt,
från apati till briljant amatöraperi!

Gråt inte för mig Valentina,
utan låt din sovande kropp
värma min bädd.