vi hade kunnat brinna så klart
sätta eld på stjärnor
fylla himlen med ginstor
om du bara vågat låta våra lågor röra vid varandra
vi hade kunnat explodera
likt en atombomb ödelägga allt omkring oss
utplåna alla onda tankar
som vi någonsin haft
om vi bara bytt ut våra trevande händer
mot löften som höll
våra osäkra blickar
mot känslan av våra läppar
ty munnar kan säga mycket
men tungor desto mer
och tillsammans hade de kunnat sluta de sår
vi inte vågade medge fanns
tillsammans hade vi kunnat vara havet
och himlen
och rymden
universum
stjärnstoft, planeter i precis rätt balans
likt en meteor hade vi kunnat brinna
men utan aska,
och utan att någonsin
någonsin,
brytas ner