dina ord är spröda
de är som kaksmulor på min säng
små skorpor
som sticker i huden
som inte låter mig sova ifred

dina ord är sköra,
så sköra så sköra,
jag vågar inte röra
platsen där du har ditt hjärta
platsen som sugit åt sig all min smärta

för det är inte rätt
att du ska bära denna börda
det är inte rätt
att jag också ditt liv ska skörda
det är inte rätt

dina ord blöder
de blöder de blöder
älskling du blöder
jag står där förgäves
med en pappersnäsduk i handen
och försöker torka upp
blodiga spår
från insidan av dina lår
jag står där med en pappersnäsduk i handen
och jag förstår inte
att jag inte kan torka upp dina sår

älskling vad ska jag säga
finns det något jag kan göra
snälla be mig bara inte
om att förklara

för mina ord är slut,
jag får inte ur mig ett ljud
och ovanför oss hänger kristallkronan
den svävar i luften
tillsammans med orden som fastnat mellan oss

vad ska jag säga,
vad ska jag göra
snälla be mig bara inte förklara
för mina ord är slut,
jag har har trasslat in mig i mina egna fällor
och jag hittar inte vägen ut

jag gör det för ditt bästa
länge nog har det varit min tanke,
min ursäkt,
för det mesta

jag gör det för ditt bästa
jag har aldrig varit din för evigt,
bara din nästa