pappa lät orden välla ut
så pass arg och förtvivlad
att luften ur lungorna tog slut
han frågade vad jag har där bakom pannan
om det så ens finns något där
Julia, jag vet inte längre vem du är

det var okej när jag var liten
för då var man ju ändå liten
men nu räcker inte ett tomt blad
så jag försöker hitta mina styrkor
vad jag är bra på och vad som gör mig unik
men det slutar med ångest och förfärlig panik

jag är medel i skolan, om inte mindre än så
jag gillar nästan ingenting
bortsett från psykologi och den djupa filosofin
för jag är en tänkare som tänker
på endast obesvarliga ting

så jag försöker än en gång att låta allt flyga förbi
och undvika tankarna om hur jävla talanglös jag är
ständigt på flykt från världen runt omkring
jag gräver ner mig i böckernas värld
till och med döden är fin där