Det stora valet närmade sig med vitt spretande steg. Redan inatt skulle isslottet antändas. Tomten ville egentligen inte ha någon alls av tavlorna. Och han ville vara vartenda porträtt. Riddaren ville välja älvan, själva föreståndarinnan för allt det vackra. När hästen aldrig självmant klivit in i en enda tavla, så bestämde sig tomten för att ta alla sju. Han var ju rejält försenad och skulle likafullt skaffa gott om saker att ge bort. Folk och fä kunde få varsin liten pusselbit av varje målning. Som de under många mörka kvällar kunde sitta tätt samman och sätta ihop på nytt... Älvan blev som förbytt när riddaren nu skred fram och gav henne en djupt inträngande blick. Hon försökte besvara med ännu intensivare strålar, men flackade. Älvans ögon föll ner på isen en stund. Tomten trippade omkring på hovarna kring den heta gröten, med världens dyrbaraste konst i säcken. Det hördes nynna inunder flaken, en naken längtan. Alltmedan riddaren tog älvans varma hand och den andra runt midjan, skönt glimmandes...