ändlösheten stirrar från ravin
hämtad ur sin egenbild
nedbrunnen och svärtad stearin
är evigheten förspilld

jag har ditt hjärta inuti
känner pulsen slå bredvid
hur längtan vill slå sig fri
öm, kärleksfull och blid

har levt på tusen olika sätt
vandrat på miljoner leder
hittade aldrig riktigt rätt
bakom en förstörande heder

förvirrat mig ut i en främmande värld
sprungit vilse på ödsliga torg
bränt ned min själ i en härd
och älskat hett under sorg

förlorat mina vingar när jag flög
önskat hunger när vi bröt bröd
lärt tusentvå sätt att leva hög
men ett enda sätt att vara död.