Halogen
Små konturer av framtid kolliderar
med historiens alla felaktiga val
där drömmar i sig imploderar
och sluter sig i sitt skal.
Varit ensam bland tusen personer
vittrat sönder när fruktan andas
levt lyckan med ransoner
och låtit olyckan blandas.
Slutit pakt med rädslans rötter
lemlästat ångestens kanaler
alltid landat på mina fötter
efter mörkrets frusna skandaler.
Vet att beslutet inte kan bära,
känner det nakna och renande tanken
att rundgången skulle kunna lära
av det som kan rädda livhanken.
Jag har burit sanningen inne i hjärta,
vet konsekvensens kyliga budskap
att valet bara skapar smärta
och spillran av ett bottenskrap.
Men omöjligheten blinkar med halogen,
tvingar mig till det oundvikliga frågan
att löpa vansinnigt mot det enda sken,
som kan bibehålla den kraftfulla lågan.