och sista luckan funnes ej

för nästa trappsteg låg jämt där

på lur likt klapparnas mystär

då nissen går från grej till grej



av omslagspappers blanka snö

han rev små flingor, ivrigt lugn

beströdde slottsgolv, evigt ung

när glädjen födas, gråten dö



Gudinnan var en riktig häst

att ridas längs varenda sal

stod underbarn i ingens bal

de drömde sist som drömde bäst



om tomten kom just detta år

han sätter runda varma spår