Dina händer

De formar sig så skönt 

kring mina

Som passar så väl in i dina

I en handfamn

där jag lugnt kan vila

I värme, len, fast, mjuk

Som att komma hem i hamn

Som om man varit där här förut

Om framtid kan nog ej någon någonsin väl sia 

Kanhända hamnar man i längtad famn till slut

Och något kan få börja spira

Vårdat av vänlig väsens vilja

Till att sträva i gemensam tro och kärlek 

Hoppet ledde vägen hit,

och dit

Nu är vi framme

Så, nu börjar då vår resa

På räls, i luft, i vatten

upp och nedför trappor, berg,

och över broar

Tacksam jag med dig nu vandrar

Äntligen

Älsklingen !