Här står jag. På branten till allt nytt. Denna svindlande tanke. Tårarna rinner ut i havens alla stormar, som stillar den ovarsammaste behandling. Jag vände mig om för länge sedan med mitt hjärta, där tårarna fuktade alltet.

Nu sover den brinnande förväntan för tvåtusenfjortonde gången. Ivrig att väckas i tid. Så höj ditt horn över glädjeropen och stöt i basunen! För nu nalkas framtiden igen.