Trähästen spänner sin harpa, ska skjuta fram högt

över ringlande vattenormen

Under året som gått

tycks det mesta blivit missförstått

och jag har långt hellre suttit kvar

i dessa ensamma filmsalonger,

längtat till min barndoms alla bekantingar

eller ännu längre tillbaks...

försökt meditera över schackrutiga blommor

och polkagrisiga motorcyklar

och dylikt

än att strida i sociala spel

som ingen vinner i

där den ena stormbyn bara avlöser

den motsamma


[[mest ogillar jag modeordet "HAT"
som snart sagt används om
vilken kritisk inställning somhelst, samtidigt
som det fortfarande bär sin skarpa laddning
T.o.m när man älskar något
tycks somliga tro att man hatar
"motsatsen" som de omedelbart
ser hellre än vad jag ser...?]]


Om vi är på väg till andra sidan bron -

bör vi då förväntas redan vara där??

För att inte tala om hur många broar

som kan finnas över samma slingerflod :

1. den enda bron

2. den andra bron

3. den ömsesidiga bron

4. den forna, bortglömda bron

5. den hemliga, roligaste bron

6. den lägre bron

7. den högre bron

8. den återvändande bron

9. den bästa, billigaste bron

10. den alltigenom sammanhängande bron

11. en helt annan bro

12. den trofasta bron

13. den trasiga bron

14. den ofärdiga bron


Min relation till världen

har i år känts sämre än någonsin

så ofantligt lite som vi fått till tillsammans

knappt ens ett kortspel

medan vissa möten trots allt

har fört bättre spår med sig, en avspändare glädje

än hittills i hela

halva livet