Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När en femtioåring gråter

 

Städa är jag bra på- hämta luft och göra plats
en överlevnadsstrategi
så god som någon annan -

Trodde jag.

Jag har stuvat och sorterat
dammat och burit ut skräp-

Deras skräp.

Såriga plåster och - infekterade bandage
variga kompresser-
tomflaskor
utjänt borderline och
mörbultade knytnävar-

Jag har burit och släpat på mina dysfunktionella
föräldramänniskors sopor
så länge - 

Att den förvandlats till en sorg
som ingen människa kan orka med.




Prosa av Carola Zettergren
Läst 670 gånger och applåderad av 27 personer
Publicerad 2014-01-01 21:38



Bookmark and Share


  Rozsi.kovacs

så sorgligt vilket jobb du burit,
texten berör på djupet
2014-01-07

  Lena Själsöga Keijser
sällan har jag mött en själ
så vacker
vilken med silverprecision
tecknar


är det
2014-01-05

  Maria Sundelin VIP
Du har fångat dina känslor på ett sätt som många kan relatera till
En fortsättning på hur du kan ta hand om den sorgen skulle ge ännu mera styrka till dina erfarenheter
2014-01-04

  axveronika
Beskriver den svåra svåra stund när man blir förälder till sin förälder och kommer alldeles för nära. Och den tunga tunga stund man upplever förlusten av sina föräldrar antingen till döden eller i egenskap av föräldrar. Jag tror väldigt många känner igen sig i detta. Jag gör det.
2014-01-03

  ULJO
Många känslor här
2014-01-03

    Maria Malm
Texten är smockfull med sorg, gripande.
2014-01-02

  Lars Hedlin
En text med mycket känslor!
2014-01-02

  catharina.jerbo VIP
ja, jag håller med Nina. det är så öppet och så nära, så obarmhärtigt. Och så carola-iskt skickligt. Så bäst.
2014-01-02

  Nina Ahlzén
Sotsvart sorg, tung som ett eget landskap i människan. Hopplöshetens såriga ansikte. Du skriver skarpt och rakt och jag är väldigt svag för sista partiet, att du låter förtvivlan stå helt öppen.
2014-01-01
  > Nästa text
< Föregående

Carola Zettergren
Carola Zettergren