Jag sitter på golvet och gråter, alla tankar på det som hänt får tårarna att fly från mina hårt stängda ögonlock. Jag håller händerna för munnen för att jag inte ska skrika ut all min vrede och förnedring. När jag till slut öppnar mina ögon ser jag mina röda armar där jag förgäves har försökt tvätta bort de osynliga spåren efter hans händer. Smutsig, äcklig. Det är de enda orden som dyker upp i mitt huvud när jag tittar på det som en gång brukade vara min kropp. Inte någon annans, bara MIN kropp. Huden svider efter allt skrubbande , men jag tar återigen upp svampen och fortsätter skrubba när kvällens händelser kommer tillbaka.

Min kusin och jag satt hemma hos henne i köket, vi hade precis ätit mat och satt och pratade gamla minnen, både roliga och sorgliga. Dagen hade gått jättefort och vi skulle precis sätta igång en film när det plingade till i min telefon. "Kan du komma till mig? Det har hänt en sak, behöver någon att prata med".
- Vem var det? frågade min kusin när hon såg hur mitt leende byttes ut av oro.
- En kompis, det har tydligen hänt något som han behöver prata om, svarade jag och tittade på henne.
- Men gå till honom då, om du vill förstås.
Jag funderade en stund. Han var ju trots allt en kompis som jag hade känt i över fem år och han har alltid ställt upp på mig de gånger jag behövt någon att prata med.
- Jag tror att jag måste gå till honom, sa jag till slut.
Min kusin nickade förstående och vi sa hej då till varandra och jag påbörjade den fem minuter "långa" promenaden till min kompis. Efter vad som kändes som en evighet i kylan var jag framme vid hans dörr. Jag blev väldigt orolig när han inte öppnade efter mina hårda knackningar. Till slut öppnade han dörren, tittade på mig och gick tillbaka in i lägenheten utan att säga någonting. Jag hittade honom i soffan, så jag gick och satte mig i andra änden av soffan med ansiktet vänt mot honom.
- Det har börjat en ny tjej på jobbet, så sjukt snygg är hon, asfin röv, perfekta former och ansiktet! sa han och släppte ut ett ljud av belåtenhet. Jag suckade och frågade honom :
- Hade det inte hänt något? För jag har ingen lust att sitta och höra dig prata om den nya tjejen på jobbet.
Då reste han sig upp och satte sig precis bredvid och spände ögonen i mig.
- Du är bara avundsjuk på att det enda som duger med dig är de här, sa han samtidigt som han lade händerna på mina bröst. Irriterat slog jag bort hans händer samtidigt som jag sa åt honom att sluta.
- Men kom igen, du gillar det ju.
Den gången hamnade ena handen långt upp på mitt lår medan den andra handen började dra i mina kläder. Återigen slog jag bort hans händer och sa argt:
- Nu går jag!
Jag ställde mig upp och började gå mot hallen, plötsligt kände jag två armar runt min midja som började dra mig bakåt. Hjärtat började slå snabbare och snabbare samtidigt som jag i panik skrek åt honom att släppa mig och att han skulle sluta. Jag försökte bända upp, riva , slå hans händer, men han höll mig i ett järngrepp. Rädslan blev fruktansvärd när han slängde ner mig på hans säng och när han snabbt la sig över mig tappade jag andan för ett ögonblick. Jag bad honom gång på gång att släppa mig, skrek högt att han skulle sluta. Jag fick kväljningar när han pressade sin mun mot min och började känna på min kropp.
- Nu lyssnar du på mig, du ska ställa dig upp och strippa för mig, viskade han i mitt öra. Sakta började han resa sig upp och jag såg min chans att fly och jag tog den. Jag hann ut till hallen och där fick han återigen tag i mig och slet av mig min kofta , därefter slet han av min klänning. Jag försökte göra motstånd, men då tog han tag om mina händer och höll fast mig samtidigt som han slickade mig på halsen. När han till sist lyckats slita bort min bh som hade gått sönder så drog han in mig i sovrummet igen och la sig över mig igen och hårdhänt kände han på min kropp, ner mot låren, upp mellan benen.
- Sluta! Snälla! Jag ber dig! Gör inte det här! skrek jag med panik i rösten.
Men han fortsatte och så förnedrad och värdelös som jag kände mig då har jag aldrig känt mig innan. Efter vad som kändes som en evighet av vädjanden och kämpande lossade han lite på greppet om mina händer och då slog jag till med full kraft på hans luftstrupe. Jag kom loss, sprang ut i hallen och slet åt mig mina saker och sprang ut i natten.

Jag gråter ännu mer nu när jag för femte gången går igenom kvällens händelser. Vad gjorde jag för att jag skulle förtjäna att bli behandlad så? Klädde jag mig för utmanande? Hur kunde han göra så mot mig!? Alla frågor i huvudet för mig förvirrad. Men en sak är säker, jag har aldrig känt mig så vidrig som nu..